Det som jag kommer att skriva nu förvånar nog en del, men vi har nu bestämt oss för att inte behålla Charlie. “Ja, ja det har vi hört förut”, tänker ni säkert. Men faktiskt är det inte bara mitt beslut denna gång utan nu är även Rickard med i beslutet. Vi känner att vi verkligen har försökt och att det räcker nu. Vi kan inte ha det så här i 10 år till. Det största problemet är när det kommer hem folk till oss, gäster och kompisar till barnen. Vi har lyckats bättre med utfall mot andra hundar, men vad hjälper det när vi har det så svårt hemma. Barnen vill knappt ta hem kompisar och det känns jättejobbigt. Även Rickard och jag tycker det är riktigt jobbigt att ta hem folk.

Finns det någon som kan tänka sig att ta emot honom skulle det vara det bästa, det andra alternativet är desto svårare att genomföra.

Om du läser det här Susanne så skulle jag vara tacksam om du kan skriva några rader om honom under omplaceringshundar och om du hörde dig för.

I morse gick jag en härlig runda med honom och vi gjorde det som han älskar mest av allt, kastade boll. Han är på många sätt en väldigt härlig hund som jag kommer att sakna så otroligt mycket.

Syns lite dåligt, men här bär han hem min vante.